Trasig ska bli hel.

Okej, så fyra förlossningar senare sitter jag här med en förlossningsskada. Fyra fantastiska, häftiga, underbara, intensiva och livsomvälvande förlossningar som jag inte för allt i världen skulle byta bort mot någonting. Upplevelser som jag bär med mig som inget annat i mitt liv. Skadan däremot har jag inga planer på att bära med mig i resten av mitt liv så idag ska den fixas. Idag ska det som är trasigt bli helt. I skrivande stund sitter jag fastandes på tåget upp till Göteborg och Carlanderska kvinnokliniken för att operera mig. Jag har vacklat lite i huruvida jag skulle skriva om det eller inte men kom fram till att det är klart jag ska. Som barnmorska och kvinna tycker jag det är viktigt att vi öppnar upp för att prata om sånt som kan kännas lite jobbigt. Inkontinens, framfall, diastasproblematik och förlossningsskador bör lyftas upp och diskuteras. Annars kommer alldeles för många kvinnor gå utan hjälp och tro att det ska vara så. Det ska inte vara så. I mitt fall har det gått fort, jag var hos doktorn i början på juni och fick operationsdatum idag. Sommaren blev inte alls som jag tänkt mig med massa träning, yoga och vila. Istället blir det bara vila men kanske är det vad jag behöver. På bilden ser du mig göra en av mina sista knäböj med vikt, någonsin (det suger lite). Äldsta sonen hotade med att flytta hemifrån dessa sex veckor eftersom jag kommer va trött, sur och träningsdepraverad. Förhoppningsvis blir dt inte så illa. Självklart känns det lite nervöst, man får väl kalla det gynundersökning XXL och det är ju sådär kul men jag hoppas det blir bra i längden. Nu ska jag snart gå av tåget och promenera mot kliniken. Återkommer när lusten faller på.