Stöd från alla håll.

Tänk att få älska det jag gör. Jag är tom i huvudet, trött som attan men så himla nöjd. Mitt uppe i utbildningen till Doula & kulturtolk. Långa och intensiva dagar med nya människor och givande diskussioner. Vi pratar vikten av stöd och trygghet under förlossningen. Något som är viktigt genom hela livet. Detta året håller jag själv i delar av Doula-utbildningen vilket så klart medför ett visst mått nervositet. Det hade inte gått utan stöd och uppmuntran från de jag har omkring mig. Det är något så grundläggande och så enkelt att ge till andra. Ändå kan vi ibland vara väldigt dåliga på det. Idag har jag fått äran att peppa och uppmärksamma min vän Eva lite extra. Hon gjorde färdigt sitt tredje Doula-uppdrag för en tid sedan men vi har haft så mycket annat att göra att diplomet och väskan hanns inte med. Men idag, äntligen, fick hon ett väldigt välförtjänt diplom. Nu ska jag på kvällsdejt med min man. Också välförtjänt.

Previous
Previous

Vad händer nu?

Next
Next

Är det lättare att älska utan barn?